Bloggbyte

Hej alla som följt vår väg fram till Sixtens födelse. Vi kommer nu främst att skriva om vår vardag i bloggen "..bad voice whispering bad things.." Välkommen att följa oss där!

Det är hans far som talar...

En vanlig fras brukar ju vara "jag är ingen talare". Nå, jag är ingen bloggare, har heller ingen avsikt att sälla mig till den skaran. Det räcker bra med att damen i hemmet för vår talan i cyberrymden. Men vad vore ett bättre tillfälle än nu att skriva mina enda rader för att sedan gå tillbaka till min värld av sport och träning.

Han höll oss lite på halster men nu är han alltså här den lille rackaren; Sixten! Ska jag kort beskriva mina känslor så är det: Lättnad för att allt gick bra, kan ju inte påstå att man var alltför tuff där vid sidan av. Det var många tankar som hann gå genom huvudet innan han tog sina första egna andetag. Glädje att vi är nu är tre stycken i familjen. Det betyder bättre odds för mig att få majoritet och vinna omröstningar på hemmaplan. (Eller?!) Stolthet, tänk att de två personerna som just nu ligger och snoozar bredvid mig tillhör min familj. Den ena har tom valt det själv. Vad gäller den andra så blir det bara att jobba på att han blir lika nöjd med sin lott i livet som hans far är.

Å till sist kan jag nog skriva under på det många andra brukar säga, dock kanske lite mer försynt än undertecknad; Vår Sixten är nog lite finare än alla andra...

Förlossning

Såhär var min förlossning. Den började med att jag lördagen den 26:e hade ganska mycket energi och storstädade badrummet. Efter detta så tog vi en längre promenad. Det var då jag började känna en annorlunda värk. Den var som ett tryck neråt. Hade inte så svårt att gå, kunde gå hela vägen hem. Under kvällen började jag känna lite mer smärtsamma värkar som ökade under natten. Var upp några gånger och kissade.

På Söndagsmorgonen den 27:e vid kl 11 var jag på toa och märkte då att jag fått en mensliknande blödning. Ringde förlossningen på sös, fick rådet att ringa tillbaka om en timme för att rapportera vad som hänt under denna timme. Ringer och då svarar ingen :( Efter 20 minuter får vi tag på dem. Då har det kommit lite mer "blod". Barnmorskan som svarade trodde att det var slemproppen och ville att jag ska avvakta några timmar. Skulle det börja rinna blod så skulle jag ringa igen. Såklart fick jag ringa igen om jag undrar något.

När klockan var 16 började jag känna av värkar, tog en het dusch och försökte vila. Värkarna ökade och när det kändes som att jag fick ett spett genom kroppen ringde vi förlossningen. Fick rådet att ta alvedon och duscha hett. Nu hade jag ca 6-7 minuter mellan värkarna. Efter en timme hade de ökat i styrka så jag inte visste hur jag skulle göra. Vi ringde igen och fick komma in, vi skrevs in 22:55. Väl där så fick jag byta om och läga mig i ett rum. De satte dit ett sånt bälte så vi kunde se Sixtens hjärtslag och mina värkar. De undesökte mig och jag var öppen 4 cm. Inte konstigt det gjort ont. Fick ta lustgas när värkarna kom men gjorde fett ont iaf. Vid tolvtiden tog de hål på hinnorna och då var fostervattnet blodblandat. Jag blödde dessutom mer än normalt.

Hade väldigt starka värkar och de kom ofta, blev undersökt igen då de ville ta ett blodprov på sixten för hans kurva var inte helt bra. Tyvärr gick det inte att ta det där blodprovet för jag kunde inte slappna av. Jag var nu öppen 6 cm och det bestämdes att EDA vore något för mig. Det var så skönt att få bedövningen, visst några värkar kändes fortfarande.  Vid kl 02:10 fick jag EDA, redan klockan 02:30 togs det beslut om akut kejsarsnitt då Sixtens kurva inte var bra. Jag blev informerad och sa att det var ok. Förberedes för snitt, kändes lugnt. Jag ville bara ha honom här hos mig. Kl 02:59 började de snittet och 03:05 föddes Sixten.

När de snittade mig såg de att lille Sixten hade bajsat i vattnet och andats in detta samt att navelsträngen låg ett varv runt halsen. Var inte mycket liv i honom men efter att fått syrgas i några minuter så andades han själv och mådde fint. Andreas fick mysa med honom i några timmar medan jag låg på uppvaket och skulle bli av med bedövníngen. Så när klockan var 05:36 hämtades jag till vårt rum och fick mysa med Sixten. Innan dess hade jag bara sett honom en kortis när jag låg på operationen o syddes ihop. Vilken lycka :)