Lycka.

I morse vid 4-tiden vaknade jag av att mobilen plingade till. Skyndade mig att se vem som behagade väcka mig så tidigt ;) Det var min bästa vän som skickade en bild på sin nygräddade son. Åh längtar efter att få träffa dem men måste ju låta dem komma i fas med allt först. Blev en liten Wilmer, han blev inte så stor som de befarade men så föddes han i vecka 37 oxå. Men han tyckte väl att det räckte med jäsning då. :)

Gissa om jag har 1000 frågor till E, allt handlar såklart om förlossningen hur det kändes och allt man kan tänka sig. Bäst hon vilar lite nu så hon kan besvara alla frågor sen ;)

Själv så hoppas jag att förlossningen är ca 2 månader bort så jag hinner vila o förbereda mig mentalt. Känns som man kommer bli helt snurrig av alla känslor. Samtidigt längtar jag ju efter att få hålla Sixten i famnen. Men snart så är han här :)